Hobbykandidater,  Mars-kandidat

Mars mot våren

Man snubblar handlöst rätt in i Januari från julhelgernas släktrelaterade och matstinna festligheter, men sen blir man liksom kvar där i en halv mörk evighet. Övergången till Februari sker närmast obemärkt, dagarna passerar som i ett snuvigt töcken i väntan på Semmeldagen. Ibland lyser snön upp vidder och skogsgläntor, men i år har istället rabarber, vintergäck och blåsippor vågat sig fram i förtid och markerna ha legat nakna.

Tills nu, för se det snöar! Just när man hade börjat drömma vårskira drömmar så bäddas de modiga, dumdristiga tulpanerna in i vintertäcke. Men snön utanför fönstret ger en intressant kontrast till min Februari-hobby ”Odla ätbart”.

Mest hänförd är jag över ärtskotten. Vid den första planteringen groddade jag alldeles för lite, för jag anande inte att det skulle bli så bra. Nästa omgång tog jag i rejält (röda lådan) och vi har ännu inte hunnit äta upp ens hälften trots att vi toppar alla måltider och klipper ned i grönsaksbiffar och rårakor. Den tredje omgången (lilla asken i fönstret) börjar bli skördeklar den med – från torr gammal ärta till krispiga skott tar inte många dagar.

Nästa stora positiva överraskning är senapsgroddarna (den gröna ”ryamattan” på runt svart fat). Jag fick en massa senapsfrön med mig hem för flera år sedan, då några innovativa konsulter på jobbet hade hittat på alternativ till julgodiset och bjöd på kanelstänger och senapsfrön istället. De har sedan dess legat i träda i kryddlådan och bidat sin tid. Men nu har de fått revansch, och vilken revansch sen. Otroligt att gamla torra fröer innehåller så mycket sprängkraft. Groddarna smakar pepprigt och starkt. Och nu har jag bland annat ruccola och smörgåskrasse på gång också.

Jag har två trädgårdar och har förstås odlat förr, mer eller mindre engagerat i perioder av livet. Men det här är första gången jag gett mig på inomhus vintersådd. Och jag måste nog säga att odlandet måste hanteras mer som en livsstil än en hobby. Det är lika lätt att misslyckas som att lyckas, och därför är tricket att alltid ha något nytt på gång så att man inte ger upp vid motgång. Minns ni min äggkartongsodling?

Den såg ut precis så här i en oändlig tidsrymd i en ivrig rookie-odlares värld. Till slut kunde man ana små, små gröna prickar i jorden. Och sedan har de sakta men säkert vuxit upp till – taniga strån. Om det ska bli något ätbart av dessa någon gång vågar jag inte spå, men tills dess har jag skott att tugga mig mätt på. Det bidrar med tålamod även för taniga strån.

Nåväl, vi närmar oss Mars månad även om våren har fått ett litet vitt bakslag. Det betyder ny hobbykandidat, och jag har faktiskt tjuvstartat med en gammal bekant som ett alternativ. Jag lyckades aldrig uppbåda tålamodet förr när det begav sig, men kanske har ålder och visdom givit bättre förutsättningar? Jag satsar dock på metod och inte på tempo.

Men jag behöver nåt mer också, som driver ut mig ur stugvärmen. Så jag tänkte satsa på att lära mig mer om friluftsmat denna månad. Kandidater för Mars är alltså att bemästra gamla Rubriks Kub (hjälpligt) samt att laga ätbart utomhus. Jag kanske försöker ta mig över tröskeln till ett Yoga-pass också, för själens skull. Bara ett.

Under tiden gror förhoppningsvis mina fröer från Februari och jag virkar vidare med sats tagen redan i Januari (vilken fantastiskt användbar hobby). Vem vet, om kylan håller i sig kanske det till och med kan bli aktuellt att putsa upp Januari-skridskorna också.

Jakten på en hobby (eller två) fortskrider enligt plan. Häng gärna med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *