Filosofiskt Light,  Livets nödvändigheter

Hobbies, intressen och livets nödvändigheter

Jag borde skaffa mig en hobby, som sagt. Jag har egentligen inga problem att sysselsätta mig, och jag tycker inte att livet är särskilt trist. Men nog måste man ha en hobby, annars framstår man väl som väldigt endimensionell? Tråkig rent av. Behovet av en hobby blir särskilt akut när du ska skriva en CV eller en profil på sociala medier, eller förväntas hålla en lättsam presentation om dig själv inför kollegor eller kurskompisar. Då måste du ha en hobby, eller i alla fall ett lite kul och udda (inte alltför udda) intresse.

Extremsport är visuellt bra som hobby – bilder från en fjälltopp, en brant klippvägg eller en svindlande skärmflygning ger dig status som du aldrig kan uppnå enbart med goda arbetsprestationer eller hembakat till fredagsfikat. Men du måste inte utsätta dig för fara för att uppnå hög hobbystatus – kontraster är också riktigt vasst. Jag kommer aldrig glömma när min kollega, en lågmäld och tekniskt orienterad programmerare, kom ut ur garderoben som hängiven samlare av konstglas. Oslagbart oväntat.

Anna-Lena slog upp ordet ”hobby”, vilket jag tycker var en utmärkt idé om vi nu ska gå till botten med det här. ”Favoritsysselsättning på lediga stunder” (SAOL) eller ”aktiv verksamhet som man regelbundet och av renodlat intresse ägnar sig åt på fritiden” (SO). En hobby är alltså något som du:

  1. Verkligen genuint tycker om att göra
  2. Gör regelbundet (och då kanske inte stadigt vart femte år eller så …)
  3. Inte utför under den arbetstid som utgör basen för din försörjning

En hobby förutsätter också rejält med fri tid , du hinner inte med annan regelbunden sysselsättning om du jobbar hela tiden. Och ”mitt jobb är min hobby” duger alltså inte.

På frågan ”vad gör du på fritiden” svarar många att de tränar en del. Det kan betyda att de snittar ett maraton i månaden, och kopplar av med lite blandad kampsport och power yoga däremellan. Men oftare försöker vi bara klämma in ett par pass i veckan på gymmet, eller en tur i löpspåret, för att vi vet att det krävs för att behålla nån slags hälsa och form. Renodlat intresse? Favoritsysselsättning? Nja. Men det känns i alla fall bra efteråt, i samvetet och i kroppen. Visst kan träning vara en hobby, men ofta är det bara en av livets alla nödvändigheter. Som att borsta tänderna. Det gör man också regelbundet (förhoppningsvis) på sin fritid, men det är knappast särskilt lustdrivet.

Om du inte får plats med en hobby i ditt kluriga livspussel just nu, eller kanske har all tid i världen men flackar vilt med blicken när någon frågar vad du brinner för, så misströsta inte. Du har säkert ett eller flera intressen i alla fall. Och det fina med intressen är att de i sinom tid kan utvecklas till en hobby, när tiden och lusten plötsligt uppenbarar sig. Om du inte har några intressen heller så är du kanske lite tråkig, helt enkelt. Men då tycker jag att du ska börja samla på konstglas. Glöm inte att uppdatera din CV bara!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *